torsdag 4 augusti 2016

Hemresan

Äntligen var det dags att resa hem. Hela tisdagen bestod av att packa. Jag som tyckte att vi inte hade köpt så mycket saker hade svårt att få ner allt i tre resväskor. Vi köpte en ny till Leia så hon kunde ha sina saker i. Vi hade köpt ett nytt blöjpaket så halva hennes resväska bestod av blöjor. Efter mycket packande och försök att få igen väskan så var det knappt det lyckades.

Leia hjälper till att få igen väskan.

Nu hjälper hon till med att packa upp den... 

Innan vi åkte hem så var vi tvungna att köpa hennes välling så vi successivt kan byta till svensk välling. Vi hittade en babybutik som vi hade fått tips av den andra svenska familjen som adopterade samtidigt som oss. Leia fick även en leksak som hon kunde ha på flygplanet. 

Sen blev äntligen klockan åtta på kvällen och det var dags för resan med stort R. Vi spände fast Leia i bilbarnstolen och hon gnydde bara en lite stund sen fann hon sig i att vara fastspänd och hon somnade snabbt i bilen. När vi kom fram till flygplatsen fick hon sitta i bärselen (tack och lov att vi hade med oss den för hon är tung att bära på). Vi kom dit vid nio och skulle checka in vårt bagage. Simon sa snabbt "gå fram först med Leia" och personalen såg att vi hade barn så då fick vi gå före alla andra! Haha han var inte sen att utnyttja Leia för att komma snabbt fram i kön men ni som känner Simon vet att han gillar att komma först. Vi hade bokat biljetterna via ett resebolag eftersom vi var två personer på vägen dig och tre på vägen hem. De skulle fixa så vi kunde få en babyvagga men av någon anledning hade de inte lyckats boka det så när vi kom fram till disken förklarade vi situationen och det fanns platser kvar så vi kunde få en! Så skönt!

Mitt i alla människor hittade vi sen en lite lugnare plats så Leia kunde äta upp sin välling innan vi gick igenom säkerhetskontrollen. Det kändes lite nervöst att gå igenom passkontrollen men det var inga problem vi fick ge våra fingeravtryck och visade passen. Vi berättade att vi hade adopterat och kvinnan önskade oss all lycka. Vi strosade sedan runt i affärerna och det gick inte att stanna till i två sekunder för då skrek Leia. Men tillslut somnade hon så vi kunde sätta oss en stund innan resan. När det var dags att gå till gaten vaknade hon och var fruktansvärt arg men så fort jag började gå runt så tystnade hon. Detta kommer bli en lång flygresa tänkte jag... 

Men tillslut fick vi komma med planet och vi fick komma före alla andra eftersom vi hade Leia. Konstig känsla det där att man får gå före alla andra. Vi hade fått tips att vi kunde ta näsdroppar innan vi åkte och vi funderade fram och tillbaka om vi skulle göra henne upprörd nu när hon hade lugnat sig lite. Hon var även förkyld så det brukar göra att man får ont i öronen. Tillslut så bestämde vi oss för att köra utan och att hon kunde få ha nappen i hela tiden så det blir naturligt tryckutjämning. Vi lekte med henne tills det var dags att spänna fast sig. Hon protesterade bara lite och när vi skulle starta så började planet skaka och låta mycket och då somnade hon direkt! Hon märkte inte av det minsta att vi lyfte eller gjorde någon min som avslöjade att hon hade ont. När vi hade kommit upp i luften så fick hon babyvaggan och Simon la över henne där och hon somnade så fint. Hon vaknade ett par gånger under natten men då visade vi att vi var där och klappade henne på ryggen och la dit kaninen som hon har som spelar den klassiska vaggvisan. Vi la den tätt intill örat och hon somnade direkt. Hon sov ända till klockan åtta på morgonen. Sen lekte vi med henne till nio då det var dags för hennes frukost. Hon åt bra och lekte vidare med han som satt bredvid oss, hon charmade honom ordentligt. Det var även en svensk kvinna med på planet som hade sin dotter som var två år som Leia lekte lite med. Det första Leia gjorde var att gå fram till henne och ryckte ifrån hennes napp. Det var inte populärt men de lekte vidare en stund. Efter någon timme fick hon ner i vaggan igen och sov en timme till. Vi fortsatta leka med henne igen men hon började bli otålig. Nu var det äntligen dags för landning! Spända satt vi och funderade på hur detta skulle gå men hon satt helt oberörd och hade även tagit ur nappen vid ett par tillfällen. De uppstimmade föräldrarna hade inte behövt att oroa sig ett dugg. Det där med att man var tvungen att ha en massa ombyten till både barn och föräldrar behövdes inte för oss. Så himla skönt att det finns solskenshistorier också med hemresor! Känns underbart att kunna berätta något positivt om det. När vi skulle gå av planet önskade flygvärdinnorna oss lycka till och Leia vinkade "bye bye" till flygvärdinnorna, 

Nu var det bråttom! Vi hade drygt 1,5 timme på oss i Amsterdam (egentligen 1 timme men vi hade landat tidigare än beräknat). Vi ställde oss i säkerhetskontrollen och det var lång kö innan vi kom fram. Jag fick inte gå igenom säkerhetskontrollen med Leia i bärselen så jag fick ta av mig bärselen och henne för att gå in i scanningen innan vi fick gå vidare. De kroppsvisiterade även Leia och kollade efter sprängämnen i skötväskan (!).

Sen var det dags för passkontrollen. Kön tog aldrig slut och vi hade valt fel kö kändes det som. När vi äntligen kom fram så var vi tvugna att visa uppehållstillståndet från migrationsverket. Sen frågade han om vi inte hade fler papper än det. Svettigt värre! Fler papper?? Vi visade upp ett kinesiskt papper som vi hade fått av Franky där det stod att domstolen hade tagit beslutet. Han sa att det inte hjälpte honom eftersom han inte kunde kinesiska men sen sa han att han trodde på oss och släppte igenom oss. Pust! Pulsen gick upp där!

Vi gick snabbt till gaten och kom dit fem minuter innan vi fick gå på planet. Det var dags för Leias välling så Simon gick direkt till flygvärdinnorna och frågade om vatten. Hon blev helt lyriskt över att vi hade adopterat och var helt uppspelt sa Simon när han kom tillbaka. Äntligen var vi på väg till Kastrup! Leia somnade innan vi kom ut på startbanan. Bilden talar för sig själv hur resten av resan gick:

Innan vi skulle landa kom 2 flygvärdinnor och sa att de ville ge oss en sak. Detta fick vi: 
En av flygvärdinnorna berättade att hon själv hade två adopterade pojkar från Colombia. Det är så roligt med adoptionsvärlden jag blir så otroligt berörd hur många fina människor det finns och gläds med oss. 

Sen landade vi på Kastrup, vilken känsla! Alla spänningar släppte på en gång och jag var så glad och lättad att allt hade gått bra så tårarna kom. Äntligen var vi hemma!

Vi åkte taxi hem och visade uppehållstillståndet vid bron. De var noga med att kolla så det verkligen stämde. Den 4/8 kl. 09.52 rullade Leia in på svensk mark! Välkommen till Sverige Leia!

Vi var så lättade när vi kom hem. Det var nu vi fattade att det verkligen stämde. I Tapei kändes det som vi var i en dröm eftersom vi inte var hemma. Men det var ingen dröm, vi har fått hem vår dotter och nu kan vi damma av spjälsängen, barnstolen och leksakerna för nu är de redo att användas! Nu är det dags för oss att lära känna vår älskade dotter Leia. 






10 kommentarer:

  1. Välkommen till Sverige söta Leia!

    /C och S

    SvaraRadera
  2. Underbart! Välkomna till Sverige Leia!

    SvaraRadera
  3. Underbart att hemresan gick så bra!! Äntligen hemma och det är en underbar känsla! Vi hörs snart! Kram

    SvaraRadera
  4. Åh vilken härlig berättelse!

    SvaraRadera
  5. Oh så roligt att läsa om hemresan. Välkommen lilla söta Leia 😃

    SvaraRadera
  6. Åh så underbart! Bra jobbat och så himla fin hon är!

    Med vänliga hälsningar
    Tuva

    SvaraRadera
  7. Så härligt att få komma hem och börja det nya livet tillsammans i er egen miljö. Varma lyckönskningar!

    SvaraRadera
  8. Välkomna hem och så roligt att få läsa om er resa.
    Leia är jättesöt och allt kommer säkert att gå bra.

    SvaraRadera
  9. Underbar läsning! Jag får rysningar flera gånger och några tårar rullar. Välkommen till Sverige och de bästa föräldrar du kan tänka dig Leia!! ❤ ❤ ❤

    SvaraRadera
  10. Hej! Jag har följt din blogg ett tag och det är så härligt att se er lilla tjej hemma! Vi gör vår hemutredning nu, och Taiwan står högst upp på vår önskelista än så länge. Tack för att ni delar med er, det fyller mitt hjärta med adoptionslängtan och kärlek för det som ska komma. Ha det härligt med er guldklimp!
    Hälsningar Karin

    SvaraRadera