lördag 30 juli 2016

Dagarna som har gått

För det första vill vi tacka för allla grattishälsningra och all positiv respons vi har fått. Jag har förstått att det är många som har uppskattat att få följa oss. Jag har funderat mycket fram och tillbaka om jag lämnar ut oss för mycket men sen vet jag själv hur viktigt det är att få läsa och få en bild hur det är att adoptera. Jag har läst många bloggar som precis som vi har längtat och kämpat och det ger en tröst att veta att det är fler som finns där ute som är i samma situation. Jag börjar förstå de som tidigare har sagt att adoptera är en fantastiskt sätt att bli föräldrar på. Jag har i och för sig inte fått barn på något annat sätt tidigare men det känns väldigt speciellt att vi har blivit valda av Leias biologiska mamma att ta hand om henne. Det känns så skönt att vi har så mycket information och att Leia kan ta kontakt med den biologiska mamman om hon vill i framtiden.

Dagarna som har gått har flutit på men oj vad det är att göra :) Vi måste hålla koll på hennes mat och sovschema och just nu är det också hostmediciner som ska tas var 4:e timme. Vi som inte är vana att ha våra liv styrda har nu fått tänka om, men samtidigt väldigt skönt att få ett schema med hennes rutiner som hon är van vid. Vi var ute och åt med en familj som är här samtidigt som oss och då fick vi plötsligt tänka efter vilken tid som skulle passa bäst för att inte rucka på hennes rutiner för mycket.

Det händer mycket i Leias liv nu. Det är mycket intryck och vi måste tänka på att allt hon gör är nytt för henne. Vi försöker hålla oss inne så mycket som möjligt för värmen är olidlig här. Men vi måste äta så i förrgår var hon på restaurang med den andra svenska familjen här som vi lärt känna. Hon var ganska snäll men blev lite otålig och fick ett typ av riskex som hon har fått när hon var på barnhemmet. Då satt hon lugnt och vi kunde äta. Vi var även på en lekplats sen på kvällen så hon fick prova en gunghäst som hon tyckte var kul. Hon fick även prova på att åka vagn det var svettiga föräldrar som försökte spänna fast henne så fort som möjligt men det gick bra så fort vi hade förstått hur knäppningen fungerade.

Efter restaurang besöket var det dags för henne att lägga sig. Det gick bra och hon somnade relativt snabbt trots mycket intryck under dagen. Hon vaknade en gång på natten och skrek men jag tog upp henne och lugnade henne sen somnade hon gott.

Igår var vi ute på nya äventyr vi åkte tunnelbana för att hitta ett köpcenter att gå i. Det var två byten men tog lång tid eftersom vi åkte hiss istället för rulltrappor. Denna utsikten såg jag när vi stod och väntade på tunnelbanan. Simon tyckte det såg ut som ett datorspelsvy och jag håller nog med honom.

När vi väl hade tagit oss till köpcentrumet åt vi lite glass och det var gott att svalka sig lite. Vi stannade inte så länge i köpcentrumet för Leia var otålig av att sitta i vagnen och vi var helt slut så vi åkte hem igen. Hon somnade i vagnen på väg hem så det var tur. 

Jag köpte små burkar som man kan sätta in i varandra till Leia innan vi åkte. Oj vad hon gillar att sitta och plocka med burkarna och igår lärde hon sig hur man skulle göra för att få i de i varandra. Utveckligen går snabbt framåt. Hon kan själv ställa sig upp och går och håller sig längs väggarna så det dröjer nog inte länge förens hon går.

Inatt har hon vaknat och skrikigt 3 gånger men blir lugn om man tar upp henne ur sängen och tröstar henne en stund och sen lägger ner henne. Jag vet inte om hon har mardrömmar eller om hon vill kolla av om vi verkligen är där för henne. Det är svårt att veta hur mycket intryck hon klarar av men och andra sidan vi vill inte isolera oss på hotellet heller för då lär hon få en chock när vi ska åka hem. Vi ska först åka taxi, flyga i 13 h sen byta flyg i Amsterdam och sedan åka taxi igen innan vi äntligen är hemma. Usch, fasar för hemresan men hoppas den ska gå bra fast vi lär vara helt slut efter resan.

Sen ska vi äntligen få komma hem så hon får se sitt rum och bekanta oss med sin hemmiljö. Det ska bli skönt. Vi börjar få hemlängtan nu. Ska bli skönt att komma hem och få rutiner och framför allt slippa den fuktiga värmen. Som tur är finns FaceTime och Skype så vi kan hålla kontakt med familj och syskon så de kan se Leia. 




torsdag 28 juli 2016

Idag blev vi en familj!

Idag den 28/7 blev vi en familj! 

På natten blev det inte mycket sömn som vanligt. Dagen D var här! I 8 år har vi kämpat och längtat efter att bli en familj och nu var det dags! Vid 9 skulle vi vara på barnhemmet sen skulle vi få med henne hem för gott! 

Vad händer då? Jo min mage är i uppror eftersom jag åt något olämpligt dagen innan. Panik! Det är ju dagen D inget får gå fel nu!! Som tur hade jag med mig Dimor så efter en stund gick det bättre och vi kunde sätta oss i en taxi till barnhemmet. Men vi åkte dit på tomma magar för frukost var inte att tänka på! 

När vi kom så väntade Leia på oss i sängen. Det var inga problem att få i henne maten och därefter var det dags att åka. Personalen gjorde i ordning henne och satte på henne en fin gul klänning och satte dit en rosa rosett på henne. Så himla fin hon är! Vi tog kort med personalen och henne och de använde även sina privata mobiler för att fotografera henne. Ännu ett starkt intryck av hur älskad hon har varit på barnhemmet. Vi tog även kort på Franky och henne.
Man såg att han försökte vara professionell men jag förstod på honom att Leia har betytt mycket för honom även fast han inte försökte visa det så mycket. Som socialsekreterare verkar han vara mycket engagerad i barnens liv och han känner barnen mycket väl vilket känns väldigt fint.

Leia fick även en tekanna och en kopp av Yuemei och ett par skor. Känns så fint att kunna spara de sakerna till hennes Taiwan låda. Hon fick även en mobil i papper med apor på. Sen fick vi vaccinationskort och en bok om Cathwel.

Det som nästan var bäst var att Jane, som även är socialsekreterare, hade gjort en scrapbooking bok till Leia. Det var bilder på henne och hennes biologiska mamma och mostrar. Det var foto på Leia under tiden på barnhemmet och i slutet var det olika små meddelande till Leia från personalen. Inte ett öga var torrt efter man hade läst den boken.

Det var lite sorligt att säga hej då till personalen på barnhemmet. De har varit så snälla mot Leia och oss under den här tiden. Vi hade köpt lite fika (kex och pepparkakor) från Ikea till personalen. Till barnen hade vi köpt lite pussel, någon bok och en träleksak. De uppskattade gåvorna och jag hoppas barnen kommer att uppskatta det.

Efter att alla hade vinkat tagit kort så var det dags att gång till läkaren. Leia har som sagt varit lite sjuk med förkylning och feber. Hon skulle därför besöka doktorn innan vi tog hem henne. Franky sa att det var nära att gå så jag tog henne i famnen sen gick vi ifrån barnhemmet i 35 gradig värme. Både hon och jag var supersvettiga innan vi äntligen kom fram. Svetten rann från både min och Leias panna. 

Läkaren lyssnade på hennes lungor och kollade henne i öronen och i halsen. Sen satte de in en sug i hennes näsa för att få bort allt som satt i näsan det var inte upskattat och stora krokodiltårar kom. Läkaren tyckte att vi skulle fortsätta med medicinen i 3 dagar till och vi gick till Apoteket och fick den utskriven. Där var en tant som bara hade en tand i munnen som tyckte Leia var mycket söt. Hon kom lite för nära så Leia gallskrek och krokodiltårarna kom igen.

Sen var det äntligen dags att bege oss hem med taxi. Å vad jag älskar AC det var underbart att sätta sig i en taxi och äntligen bege sig hemåt som en familj!

När vi kom till hotellet var det dags för Leia att sova och det gick hur bra som helst att lägga henne i spjälsängen. Hon somnade på ett par sekunder. Det var så skönt att det bara var vi nu och slippa åka fram och tillbaka till barnhemmet. 

När hon vaknade var det dags för välling. Hon brukar själv ligga i sängen och ta upp flaskan med båda fötterna och mata sig själv. Men för att jobba med anknytningen ligger hon istället i mitt knä och jag försöker hålla nappflaskan och titta henne i ögonen. Man märker att de är en ovan situation och att hon flackar fram och tillbaka med blicken men så plötsligt tittar hon mig djupt in i ögonen och kärleken börjar växa mellan oss. De ögonblicken är som bäst. De varar bara en stund men de stunderna kommer bli längre när tiden går. 

Man märker att Leia tyr sig mycket till Simon så han verkar vara favoriten även fast det går bra med mig också. Hon är pappas flicka och jag är övertygad om att hon kommer linda honom runt sitt lillfinger i framtiden. Han lär inte kunna säga nej till henne.

Efter lek och matning så var det dags för nattning. Det gick bra och hon somnade snabbt. Hon vaknade bara en gång i natt och var säkert rädd men jag tog upp henne och tröstade henne en liten stund sen satte jag ner henne i spjälsängen och hon somnade snabbt. Hon vaknade sen vid kl 05.00 då ska hon ha välling enligt schemat så det stämde exakt. Jag hade svårt att somna om efter det och skrev detta inlägget istället. Men jag somnade sen framåt morgonen tills det var dags att stig upp vid kl 9. Sen var det dags för hennes gröt igen. 

Idag var det 16 år sedan jag och Simon träffade varandra för första gången och nu är vi 3 i familjen!

Välkommen Leia till Hultgren familjen!



Leias första bilresa

Igår var det dags för Leia att åka taxi med oss till hotellet och vara där ett par timmar.

Dagen började med att vi tog taxi ut till barnhemmet. Taxi chauffören körde ryckigt och tog en lång väg genom centrum istället för att ta motorvägen ut. När vi väl kom fram till barnhemmet var vi båda ganska illamående. Leia hade kräkts på eftermiddagen igår så när vi skulle mata henne vägrade hon äta maten. Istället för risgröt fick hon någon annan typ av gröt och då gick det bra. Direkt efter det sa Franky att det var dags att åka. Vi trodde att vi skulle vara på barnhemmet några timmar innan vi skulle åka men så var det inte. 

Vi klev in i taxin och eftersom de inte har några bilbarnstolar så fick jag hålla Leia i knäet. Det kändes inte helt bekvämt men det hände som tur var inget under vägen. Leia var trött så hon somnade på vägen. När vi kom fram vaknade hon när vi klev ur bilen.

Franky var med ca 20-30 min på hotellrummet för att se att allt gick bra. Det kändes lite ovant när någon kollar på oss när vi leker men det gick bra. Man märker att Franky är väldigt fäst vi Leia och säger själv att hon liknade hans egen dotter. Leia tycker mycket om honom också och blir alltid glad när hon ser honom. Franky sa att Leia troligtvis inte kommer sova under dagen eftersom det har blivit för mycket intryck för henne. Han sa även att vi skulle ringa om det var något och att vi var tvugna att ge henne hostmedicin och någon medicin som hon får för infektion. 

När Franky hade gått pustade vi ut. Det kändes skönt att det bara var Simon och jag och Leia. Det är så mycket distraktioner på barnhemmet. Vi lekte en stund sen gick vi till sängen och hon somnade snabbt. 
Efter hon vaknade gav jag henne välling. Hon var nöjd över att få välling och blev lugn efter det. När hon hade ätit var det dags att fixa någon lunch till oss. Vi gick ut i den 35 gradiga hettan och jag bar henne i bärselen för första gången. Det var mysigt att bära henne mage mot mage men sjukt varmt. Vi var rejält svettiga om magen både hon och jag även fast det bara tog 5 minuter att gå till ett närliggande köpcentrum här. Vi köpte en macka på subway och gick hem igen och åt. Det är underbart att ha AC på hotellrummet särskilt också eftersom Leia inte tål värmen så bra. Hon svettas enorm mycket så när vi kom tillbaka var vi tvungna att byta kläder på henne och bada.

Hon älskar verkligen att bada så det var inte svårt att få henne dit. Vi har lärt oss att det typ heter "pompom" när hon ska bada så det är bara att säga det så vet hon vad som är på gång.

Resten av eftermiddagen bestod av lek innan det var dags att bege sig tillbaka till barnhemmet. Taxiresan tillbaka gick även bra eftersom hon somnade gott i mitt knä. När vi kom tillbaka matade vi henne eftersom hon ska ha kvällsmat vid 17. Sen satte vi ner henne i spjälsängen och vinkade hej då. Det kändes inte helt bra att lämna henne där eftersom hon blev lite ledsen men vi visste samtidigt att vi skulle hämta henne morgonen efter.

Innan vi skulle gå fick vi lite saker med oss så som hennes pass, en cd-skiva med bilder de har tagit på Leia och även oss under de här dagarna. Det märks att Leia har varit ett mycket omtyckt barn och alla i personalen är mycket måna om henne. Det har också varit en kvinna som heter Yuemei som har haft en speciell relation till Leia. Hon har tagit upp Leia på 3:e våningen och lekt med henne ensam. Innan jag åkte från Sverige så köpte jag ett halsband med ett silverhjärta ifall det var någon speciell som hade tagit hand om henne och nu vet vi att det är Yuemi som kommer få halsbandet. Franky gav oss en gåva som Yuemi hade köpt till Leia. Hon fick ett halsband och ett armband, så fint minne det kommer att bli. Vi träffade henne bara som hastigast dagen innan men hon ville inte vara med på kort. Jag tror hon tyckte det var jobbigt att Leia skulle flytta eftersom de har den där speciella relationen.

Det är så mycket känslor som följer med adoption. Man märker att Leia har blivit väldigt bra omhändertagen och att hon har varit äskad under sin tid på barnhemmet.

Kvällen avslutades med en njutning av god mat. Det kanske var den sista kvällen i lugn och ro på en restaurang? 

tisdag 26 juli 2016

Gårdagen

Igår var en jobbig dag. Den bestod av många känslor på en gång. Det var glädje, lycka, sorg och nervositet. Det gjorde det inte bättre av för lite sömn, mat och vatten.

Dagen började dock bra. Vi träffade Leia och när hon såg att vi kom genom glasdörren kröp hon mot den och ställde sig och upp tittade på oss. Det kändes som om hon kände igen oss och det kändes bra. Sen matade jag henne med risgröt och hon åt upp nästan allt men sen vägrade hon ta det sista så en av personalen fick komma och ge henne det sista. Vi lekte med henne i ca 2 timmar och sen var det dags för henne att sova. Vi fick lägga henne i sängen och vinka hej då innan vi gick. Efter det så hade vi 3 h lunch innan vi skulle bege oss ut från Tapei för att träffa den biologiska familj och hennes systrar.

Ja, vad säger man, det var varmt, väldigt varmt, men tillslut hittade vi en restaurang som hade AC men det blev inte mycket ätit denna dagen heller. Vi har nog gått ner ett par kilo både Simon och jag på denna resan, vi blir inte så sugna på att äta när det är så varmt. Efter maten var det dags att  åka med Franky ut från Tapei. Det tog ca 1 timme med bil. 

När vi kom fram så fick Franky inte tag i socialsekreteraren och visste inte var vi skulle vara. Det händer ju mig titt som tätt i mitt jobb att man inte vet var man ska vara när det är ett möte så jag tänkte inte så mycket på det. Det enda som var jobbigt var värmen och så ville vi bara att mötet skulle vara över. Simon hade andra tankar han var rädd att den biologiska mamman hade ändrat sig och att det var därför som det tog så lång tid. Det var tur att det inte var så!

Vi kom in i ett rum som var extremt varmt (du skulle ha dött Quittberg!). Så där satt vi nu mitt emot den biologiska mamman och hennes syster i skinnsoffor (svetten rann nästan ner från ryggen och vi klibbade fast i soffan). Märklig känsla, märklig situation men trots den konstiga känslan så gick mötet bra. Socialsekreteraren tolkade mellan oss och de ställde många frågor till oss så det kändes som det var viktigt för de att Leia kommer till en bra familj och det ska vi se till att hon kommer till! Vi ställde även frågor till den biologiska mamman som Leia kan ha nytta av i framtiden. Mötet avslutades med att vi alla tog ett kort så det känns bra att visa Leia i framtiden. Mötet gick mycket bättre än förväntat och det kändes bra tillslut och det känns så fint att de nu lämnar över ansvaret för Leia till oss. Vi känner oss utvalda och ska göra allt för att Leia ska få ett bra liv i Sverige hos oss! 

Stämpeln levererad

Igår vid halv tio ringde de från lobbyn och sa att stämpeln var leverad. Den var så fin och det är verkligen ett fint minne. Varje år representeras av ett djur och Leias djur ett får som ni ser längst upp på stämpeln. 



Första träffen med Leia

Igår var en nervös dag. Den 25/7 träffade vi Leia för första gången. 

Vi började med att äta frukost på hotellet sen gick vi upp på hotellrummet och tog det lugnt. Jag bloggade lite och Simon slappade. Vid lunchtid bestämde vi oss för att gå och äta en bit mat. Vi beställde in maten men både jag och Simon var så nervösa att vi inte kunde äta något så vi lämnade större delen av portionen. 

Sen var det äntligen dags! Vi beställde en taxi och åkte ut till barnhemmet. Så här nervösa och förväntansfulla var vi: 

Självklart kom vi 20 minuter tidigare så vi passade på att gå och köpa vatten. Barnhemmet såg inte ut som vi alls förväntade oss. Det satt ihop med mindre fina hus och vi hade fått för oss att huset skulle ligga fristående. Nervös var vi när vi ringde på klockan för att komma in. Vi fick sitta nere i foajén medan receptionisten ringde efter Franky. Det var varmt och fuktig så vi varma och svettiga. När Franky kom ner hade han Leia i famnen. Overklig känsla! Vi hälsade på henne och hon var lite blyg. Franky visade tygalbumet för henne som vi tidigare har skickat ner med bilder på oss. Han pekade på bilden och sa Mamma och pekade sedan på mig och gjorde samma sak med Simon men sa Pappa. Leia kollade på bilderna och sedan på oss. Vi åkte sedan hissen upp till andra våningen där barn mellan 0-1 år är. Vi fick sätta oss med Franky och Leia på en madrass i köket och vi började leka med henne. Franky var med de första 5 minuterna sen gick han fram och tillbaka i köket. Leia höll stenkoll på honom men det fungerade ändå bra att leka med oss. 

Leia var tyvärr förkyld och hade feber men var vi gott mod. Hennes vårdare började med att tvinga i henne medicin det var mindre roligt att se men hon lyckades få i sig den. Efter det satt Leia i mitt knä och det var dags för fruktpure. Simon matade henne och det var inte helt lätt att få henne att gapa. Personalen gav tips att man skulle säga AMAMA som betyder äta om fattade jag rätt. Hon fick i sig lite av purén innan vi gav upp. 

Sen var det dags att fira hennes 1-årsdag! De hade bakat en typ av sockerkaka och satt den i mitten av rummet. Sen låg det typ 8 barn i olja åldrar från 0-1 år runt tårtan. De satte på Leia en partyhatt och satte på en bandspelare med happybirtday på engelska och kinesiska. De tände även ett ljus på tårtan till henne det ville hon genast dit och hämta så det gällde att hålla rätt på henne. Sen satt alla barnen i ringen och åt en bit av kakan och vi fick också smaka.

Efter det lekte vi med henne en stund till innan det var dags för bad. Personalen sa att hon lätt blir svettig och att hon inte tål värmen så bra. Hon måste duscha 3 gånger/dag nu när det är så varmt (!). Hon hade nappen i och när personalen sa till henne att spotta ut nappen gjorde hon det. Hon duschade sedan i en vask och vi fick vara med och se på. Det var inga problem och hon gillade att få vatten på sig, kanske inte så konstigt om man duscha 3 gånger/dag.

Sen var det dags för lek igen och efter en stund blev hon så trött att hon somnade i Simons knä en stund. Hon vaknade till sen och då bar vi in henne i sängen och hon vinkade hej då till oss. Det skar lite i hjärtat att lämna henne där men vi skulle ju besöka henne dagen efter.

Både Simon och jag log hela vägen hem och hela kvällen. Vi fattar inte vad som har hänt och att vi nu verkligen har träffat vår dotter. Vi är som i en liten bubbla.

Sammanfattning av dagen går inte att beskriva. Det är så många känslor i omlopp men den här bilden är rätt talande. 




söndag 24 juli 2016

Gårdagen

Igår var en intensiv dag. Vi skulle göra så mycket turistsaker som möjligt innan vi får vår tjej. 

Det började med en trevlig frukost på hotellet där vi träffade 2 svenska par som även är här för att adoptera. Vi satt och pratade tills de fick säga till oss att frukosten var stängd. Ni som ska adoptera rekommenderar jag verkligen att bo på Howards hotell. Det betyder så mycket att träffa andra par som är i samma situation. 

Vid elvatiden gav vi oss ut på äventyr. Vi började att åka tunnelbana till Tapei 101. Vi upptäckte efter lite åkande i tunnelbanan att taiwaneser är ett mycket väluppfostrat folk som ställer sig i kö när man ska stiga på tunnelbanan. Simon hade svårt att acceptera att ställa sig sist i kön så jag fick säga till honom flera gånger.


Vi åkte upp i tornet med hiss och det tog ca 30 sekunder att åka upp 89 våningar så där gällde att svälja ett antal gånger under färden för att tryckutjämna. Utsikten var fin när vi väl kom upp trots det var lite dimmigt.

Taipei 101 är 508 m högt så Turning Torso kan slänga sig i väggen.
Det är väldigt vanligt att man ställer sig framför denna skylt tillsammans med barnet man har adopterat men eftersom vi inte vet om vi kommer ta oss dit igen så passade vi på att fota oss själva.
Efter det var vi hungriga och åt nudelsoppa på en food court. Mycket gott!

Efter lunchen åkte vi till ett ställe som heter handicraft market som säljer fina turistsaker. Vi gick en rejäl omväg för att kunna se omgivningen. 

När vi väl kom dit beställde vi en stämpel med Leias namn på engelska och under står det skriver på kinesiska. Lägg märke till stavningen. Simon och jag har som sagt diskussioner hur det ska stavas men nu var vi tvugna att bestämma oss. Jag förlorade kampen så nu blir det den internationella stavningen Leia. Det tar 3-5 dagar innan stämpeln blir klar och jag tror det blir ett fint minne för Leia att ha den stämpeln i framtiden. Jag håller på att samla minnen till Leia nu så hon kan ha en Taiwan låda hemma. I den kommer bland annat stämpeln ligga. Denna solfjädern:
Denna polett som vi gjorde i tornet:
Smycket som vi köpte till henne från Taiwan:

Lite kvitton, kartor och annat plock som vi har köpt. Efter besöket i butiken gick vi hem och vände igen för att gå ut och äta innan vi skulle vinka av våra vänner som skulle flyga hem till Sverige. Det blev goda dumplings och här posar jag. Visst verkar jag vara van att äta med pinnar? 

Sen gick vi till hotellet och gick ut igen på en night market. Mycket folk, mat och shopping! 
När vi tog tunnelbanan hem var Simon nöjd att komma först i kön! 
Efter mycket promenerade kollade jag min telefon och upptäckte att vi hade gått 1.7 mil under dagen trots vi hade åkt en del tunnelbana! 

Jag måste visa vad min systerdotter Nathalie har gjort i slöjden. Lägg märke till stavningen hon visste från början hur det skulle stavas! 

lördag 23 juli 2016

Framme i Taipei

Nu är vi äntligen framme i Taipei och sitter på hotellrummet.

Planet blev försenat från Amsterdam igår eftersom de hade tekniska problem. Jag som aldrig har flugit så långt blev nervös när de pratade om tre olika tekniska problem men tillslut löste det sig och vi kom iväg ca 1,5 h senare än beräknat. Jag tog min kollegas råd och tog en Gin och Tonic och sen sov jag gott i drygt 3 timmar. Flyget gick bra men det var drygt att sitta stilla så länge och sova går knappt att göra sittande men lite sömn blev det från och till. På planet fick vi fylla i ett migrationsformulär där vi fick uppge namn, adress, personnummer och vad vi jobbade med. Vi fick fylla i vad vi skulle göra i Taiwan och då fick vi skriva adoption. 

Sen kom vi av planet i drygt 35 gr hetta och det kändes som att gå in i en bastu. På flygplatsen har de tack och lov AC eftersom vi fick ställa oss inne lång kö:
När vi väl kom fram fick vi lämna formuläret och svara på hur länge vi skulle vara i Taiwan. Sen blev vi fotograferade och fick lämna fingeravtryck innan vi fick hämta våra väskor.

Lite andra destinationer än vad man är van att se när man reser: 

Vi blev sedan upplockade av Henry som körde oss in till Taipei och hotellet. Så här glad var Simon att vara framme:
Känns skönt att slippa hitta dit själv efter en sån lång flygning. Det tog ca 45 min att ta sig in till Tapei från flygplatsen och jag fotade lite under tiden:



Efter lite hastiga filbyten så lyckades vi komma fram till hotellet! 
Det är ett lägenhetshotell med ett litet kök så det känns bra.

Toaletten har tillbehör så man kan både bli sprutad i ändan och blåsa sig torr! 

Vi bor på 8:e våningen och har denna utsikten.

Nu på kvällen (lunchtid svensk tid) gick vi och åt en bit mat:

Vi körde ribs och lax idag men imorgon ska vi nog testa på dumplings. 

När vi handlade vatten köpte vi snacks som vi inte kunde motstå:

Vi hann inte provsmaka något för Simon sover redan. Imorgon ska vi turista och på måndag kl 14 ska vi träffa vår dotter för första gången ❤️. Nu är klockan snart 23 här så jag ska också försöka sova.

God natt på er alla! 

fredag 22 juli 2016

På väg!!!

Nu åker vi taxi mot Kastrup!! Vi har packat det sista idag och fixat det mesta i hemmet. Det har varit hektiska veckor med att avsluta allt på jobbet, köpa saker, fylla i papper osv osv. Därför har jag varit dålig på att svara på mail och sms men jag gläds över att så många hör av sig till oss och önskar oss all lycka. Till råga på allt gick vår bil sönder men på mindre än några dagar hittade vi denna pärlan som vi hoppas ska gå som en klocka! 


Simon är den som har is i magen av oss två. Han svarade på sista jobbmailet 5 min innan taxin skulle gå och började putsa skorna 1 min innan taxin skulle komma!


Nu är vi äntligen på väg att hämta dig lilla Leija!


Kram på er! 

torsdag 21 juli 2016

Första skypesamtalet

Idag skypade vi med Leija för första gången. Vi fick reda på att de skulle ringa vid kl 9 på morgonen. Jag ville vara ute i god tid som vanligt och frågade vid 20 i nio om Simon hade riggat datorn. Japp, allt var klart och så provade att skypa med varandra mellan datorn och Ipaden och allt verkade fungerar. Mitt i allt så ringde barnhemmet. Simon fick panik för där satt han i jeans utan tröja på sig. Snabbt hämtade han skjortan och skulle knäppa alla knapparna medan jag flög upp från sovrummet in till Leijas rum och skulle hitta knappen så vi kunde svara. Innan jag lyckades svara hann de lägga på. Attans också men Simon hade lyckats få på sig skjortan och vi ringde tillbaka och de svarade direkt.

Där satt Leija i en röd blommig klänning i knäet på en man som heter Franky som är socialarbetare. Det var en konstig känsla att få se henne "live". Vi fattar fortfarande inte att vi kommer få hämta henne och att hon sedan ska bli vår!

Hon har tydligen inte varit i så många rum än det rummet där hon sover, äter och leker i berättade Franky. Han berättade att Leija var så rädd att hon skakade när han hade tagit in henne på kontoret. Men när vi såg henne tyckte jag att hon inte såg så rädd ut. Franky försökte få Leija att titta på skärmen men det var lättare sagt än gjort. Hon var mer intresserade av riskexen som hon fick och även leksakerna som fanns på bordet framför henne. Franky tyckte att vi skulle sjunga en sång för att få hennes uppmärksamhet. En sång, vilken ska man ta tänkte jag, och det första som poppade upp var lilla snigel. Så där satt vi framför datorn på golvet och sjöng lilla snigel akta dig... Hon kollade väl till på datorn i några sekunder och undrade vad de var för falsksjungande människor sen återgick hon till att leka med sina leksaker.

Hon hade tygalbumet som vi skickade ner till henne och lekte med det. Franky visade bilden på oss i albumet och pekade sedan på skärmen för att hon skulle se oss några sekunder i alla fall. Han sa "mamma" " pappa" och pekade på oss (märklig känsla). Franky undrade om vi ville se henne innan onsdag men Simon babblade på om att vi skulle ha några dagar innan på oss att komma in i rytmen i och med tidsomställningen, men sen när vi la på så funderade vi på om det kanske är bra att hon ser oss så många gånger som möjligt innan vi får henne eftersom hon är rädd för främlingar. Vi ska försöka be Barnens Vänner att fråga om mailadresen till Franky så vi kan ta kontakt med honom.

Vi frågade Franky om Leija kunde få med sig ett påslakan så vi kan ersätta det men tydligen är det så varmt så de använder inga påslakan eller täcken. Han sa att hon kommer få med sig tygboken och fåret som vi skickade ner samt välling och en napp. Hon har haft tygboken och fåret i sängen så det känns ändå skönt att det är välbekanta saker för henne. Vi frågade även om de behövde någon speciellt till barnhemmet som vi kan ta med oss men det behövdes inte, han tyckte dock att vi skulle ha med oss presenter till personalen så vi får hitta på något innan vi åker imorgon. Jag har redan köpt ett halsband med silverhjärta ifall det är någon speciell som har tagit hand om Leija.

Nu är jag i full gång med packning. Simon ska jobba sin sista dag imorgon innan vi flyger från Kastrup vid 16,30 till Amsterdam. Därefter flyger vi direkt till Taipei och beräknas vara framme runt 9 på morgonen på lördagen (svensk tid) och kl 15 lokal tid.
Kram på er alla!