måndag 12 september 2016

Hur går det nu då?

Nu var det ett tag sedan jag skrev. Det har hänt mycket under denna tiden. Vi har hunnit fira Leias 1-årsdag med farmor och farfar. Träffa våra syskon och en hel del vänner också. Leia charmar alla som hon träffar och är väldigt orädd när hon träffar främlingar.

Vi märker att anknytningen går framåt hon blir mer fäst vid mig och Simon och vill gärna gosa på morgonen. Det fungerar bäst när vi är ensamma men vi märker att när vi är hos Simons och mina föräldrar så går hon gärna till den personen som ger henne mest uppmärksamhet under dagen. Vi frågade läkaren om detta som vi träffade i onsdags. Hon sa att vi måste tänka på att Leia har bott på barnhem i nästan ett års tid. Hon är van att vårdare kommer och går och därför har hon aldrig knytit an till någon eftersom det skulle vara omöjligt att bli ledsen varje gång någon går. Det skulle göra för ont. Det är så självklart när man hör det och så mycket vi har läst om detta men så svårt i verkligheten. Vi som tyckte att det gick så bra när vi var själva men nu får vi backa igen märker vi. Anknytning tar tid vi har bara haft Leia drygt en månad. Vad är en månad om man jämnför med ett års tid? Vi måste låta det ta tid och ta Leias behov före våra egna. Läkarens ord träffade ganska hårt när hon sa att det är våra behov som uppfylls när vi träffar familj och vänner, "Leia har inga behov att träffa någon annan än er och komma in i vardagen". Jag tänker att svenska ordet lagom är ganska bra. Lagom mycket av allt så blir det nog bra. Men vi får köra stenhårt på att det är vi som tar det primära som vi redan gör: mata, byta blöjor, bära henne, tröstar, nattar henne osv. Vi känner inte oss oroliga eftersom det fungerar bra och vi känner att det går framåt varje dag.

 Läkarbesök har löst av varandra och i måndags var vi och gjorde lungröntgen på Leia. Det gick bra även fast hon protesterade en del men det gick snabbt som tur var. Alla prover har varit bra men de ville ta ett till blodprov för hon reagerade på TBC-testet. Troligtvis beror det på att hon har varit utsatt för TBC eftersom hon har fått vaccin mot det men för säkerhetsskull ville de ta ett test till. Vi har även varit på BVC och fått information. När man föder barn träffar man BVC varannan vecka och de brukar även göra samma med adoptivföräldrar. Det känns skönt att kunna träffa de ifall några frågor uppstår under tiden. Vi är nyblivna föräldrar som precis har fått en 1-åring. Det vore konstigt om ingen fråga uppstod.

Leia sover hela nätterna med några få undantag när hon har vaknat och haft mardrömmar. Dagarna flyter på och det går snabbt med hennes utveckling. Hon säger nu nej nej nej och skakar på huvudet om hon inte vill ha mer mat. Innan åt hon till all mat tog slut men nu säger hon till när hon bli mätt. 

Hon har även börjat med ett illskrik när vi äter så det skär i öronen. Hon säger även "tack" och "hej". Idag tog hon sina första steg och det var många. Vi övade mellan mig och Simon och hon tjöt av skratt när hon förstod att hon kunde gå själv. Hon åt även sin första kroppkaka och hon gillade det! Stolt mamma!

I slutet av september ska vi åka till Stockholm där barnens vänner ordnar en dag för alla Cathwel-familjer. Det ska bli roligt att träffa andra personer som också adopterat därifrån. Viss personal ska även vara med och det blir roligt att visa hur mycket Leia har utvecklats på denna tiden vi har haft henne.

Vi planerar även dop nu och tänkte bland annat ha låten välkommen hem med Sonja Aldén. Vi tänkte ha en till men det är frågan vilken. Någon som har ett förslag? 

söndag 14 augusti 2016

torsdag 11 augusti 2016

Det där med att låta bli kattmaten...

Undrar vem som kommer vinna kampen och vara mest uthållig?? 

onsdag 10 augusti 2016

Veckan som har gått...

Så var det äntligen dags att komma hem för Leia. Vi kom hem på förmiddagen och då visade vi runt Leia i lägenheten. Hon fick se sitt lekrum, vårt rum, köket och vardagsrummet sen satte hon igång med att leka direkt. Hon tog tag i lära gå vagnen och strosade iväg som hon aldrig hade gjort något annat. Det blev mycket lek och vi höll henne vaken så hon skulle komma in i de svenska tiderna direkt. Det fungerade över förväntan. Simon blev sjuk efter flygresan och sov större delen av dagen men det gjorde honom gott för han var bättre dagen efter. Jag och Leia utforskade lägenheten tillsammans och det var roligt att göra nya saker med henne. Vi lekte med hennes leksaker, hon tog ett bad i vårt badkar för första gången, satt i sin barnstol och åt middag i köket för första gången. Ja, listan kan göras lång.

I helgen träffade Leia mormor och morfar för första gången. Hon charmade de direkt och jag misstänker att hon kommer bli bortskämd....

Annars går allt oförskämt bra. Hon äter allt man ger henne och sover större delen av nätterna. Det gör att även vi klarar av omställningen att bli föräldrar för visst är det en utmaning att gå från 0 till 100% direkt. Hon håller även på att lära sig gå och älskar att utforska allt med betoning på ALLT. Vi håller fortfarande på att barnsäkra hemmet. Vi hittar nya saker varje dag som vi behöver fixa. Man märker även att hon börjar visa lite mer vilja nu men det är bara positivt för då känner hon sig mer trygg med oss. Igår satte hon igång att "prata" mer än vad hon har gjort tidigare. Hon har mest sagt mamma och ibland pappa nu pratar hon hela tiden men det är mycket ljud. Så härligt att få vara med och se hennes utveckling!

I måndags åkte vi till Skatteverket för att ansöka om ett svenskt personnummer till Leia. Det var kö ut på gatan! När vi såg att det var drygt 30-40 personer före oss bestämde vi oss för att komma tillbaka dagen efter och vara där vid 10 när de öppnar. Så det var bara att ta bussen tillbaka till hemmet, men vi åt lunch innan vi åkte hem. Leia sov hela vägen så hon missade sin första bussresa. 

På tisdagen kom vi dit vid 09.50 men det var lika lång kö. Men nu var vi tvugna att stå i kö och det gick ganska snabbt trots allt och Leia var glad även fast hon satt i vagnen. Vi fick även nu förmånen att äta lunch ute medan Leia tog sin middagsvila. Vilket lyx!
Måste säga att det är underbart att vara föräldralediga samtidigt. Vi ska båda vara hemma till och med oktober månad sen ska Simon börja jobba. Det känns bra så vi kan växa in i föräldrarollen tillsammans. 

Vi hann även med lite shopping. Denna klänningen ska hon ha på sin 1-årsdag. Då kommer hon även att träffa farmor och farfar för första gången! 

Vi köpte också skor till Leia. Vi kom på att vi inte hade några skor till henne när vi var ute häromdagen. Hon lyckades charma expediten så hon pratade 10 minuter innan hon tillslut mätte hennes fot. Dessa klassiker blev det tillslut: 
Jag måste säga att det är konstigt att det är så många okända människor som vill hålla i Leia. Expediten frågade om hon fick hålla henne men vi förklarade att hon inte fick det pga anknytningen. Hon ursäktade sig sen men jag undrar om det är lika vanligt att föräldrar med biologiska barn får den frågan från vilt främmande människor? Eller kanske är det för att det är så speciellt med adoption? Simon och jag har bestämt att vara hårda på den punkten att det är bara han och jag som får bära henne så hon vet att det är vi som är föräldrarna.

Idag har vi även varit på tropikundersökningen. Det var inte så roligt. De tog 2 prover i svalget, en i näsan och ett i rumpan. Leia skrek och det var inte roligt att se men det gick ganska snabbt över. Det var värre när de skulle ta fyra rör blod. De stack henne i fingret och klämde ut blodet. Det tog säkert 10-15 min och hon gallskrek hela tiden. Det skar rejält i hjärtat.. Nu är det bara TBC provet kvar på fredag sen ska äntligen allt sånt vara klart.

I slutet av augusti kommer BVC hem så då kommer vi få lite råd om kosten och det kommer kännas skönt att få koll på hur vi ska byta ut maten. Vi har börjat byta ut risgröten som hon äter morgon och kväll lite successivt och det har fungerat bra än så länge. Det känns som det är mycket att hålla koll på när man kommer hem. Det är fortsatt pappersarbete med Skatteverket, försäkringskassan och andra samtal man ska ringa men var gör väl det när man har lilla Leia. All väntan, oro, tårar man har fällt under denna tiden. Jag säger bara en sak det var värt det. Att bli förälder genom adoption är fantastiskt! 

torsdag 4 augusti 2016

Hemresan

Äntligen var det dags att resa hem. Hela tisdagen bestod av att packa. Jag som tyckte att vi inte hade köpt så mycket saker hade svårt att få ner allt i tre resväskor. Vi köpte en ny till Leia så hon kunde ha sina saker i. Vi hade köpt ett nytt blöjpaket så halva hennes resväska bestod av blöjor. Efter mycket packande och försök att få igen väskan så var det knappt det lyckades.

Leia hjälper till att få igen väskan.

Nu hjälper hon till med att packa upp den... 

Innan vi åkte hem så var vi tvungna att köpa hennes välling så vi successivt kan byta till svensk välling. Vi hittade en babybutik som vi hade fått tips av den andra svenska familjen som adopterade samtidigt som oss. Leia fick även en leksak som hon kunde ha på flygplanet. 

Sen blev äntligen klockan åtta på kvällen och det var dags för resan med stort R. Vi spände fast Leia i bilbarnstolen och hon gnydde bara en lite stund sen fann hon sig i att vara fastspänd och hon somnade snabbt i bilen. När vi kom fram till flygplatsen fick hon sitta i bärselen (tack och lov att vi hade med oss den för hon är tung att bära på). Vi kom dit vid nio och skulle checka in vårt bagage. Simon sa snabbt "gå fram först med Leia" och personalen såg att vi hade barn så då fick vi gå före alla andra! Haha han var inte sen att utnyttja Leia för att komma snabbt fram i kön men ni som känner Simon vet att han gillar att komma först. Vi hade bokat biljetterna via ett resebolag eftersom vi var två personer på vägen dig och tre på vägen hem. De skulle fixa så vi kunde få en babyvagga men av någon anledning hade de inte lyckats boka det så när vi kom fram till disken förklarade vi situationen och det fanns platser kvar så vi kunde få en! Så skönt!

Mitt i alla människor hittade vi sen en lite lugnare plats så Leia kunde äta upp sin välling innan vi gick igenom säkerhetskontrollen. Det kändes lite nervöst att gå igenom passkontrollen men det var inga problem vi fick ge våra fingeravtryck och visade passen. Vi berättade att vi hade adopterat och kvinnan önskade oss all lycka. Vi strosade sedan runt i affärerna och det gick inte att stanna till i två sekunder för då skrek Leia. Men tillslut somnade hon så vi kunde sätta oss en stund innan resan. När det var dags att gå till gaten vaknade hon och var fruktansvärt arg men så fort jag började gå runt så tystnade hon. Detta kommer bli en lång flygresa tänkte jag... 

Men tillslut fick vi komma med planet och vi fick komma före alla andra eftersom vi hade Leia. Konstig känsla det där att man får gå före alla andra. Vi hade fått tips att vi kunde ta näsdroppar innan vi åkte och vi funderade fram och tillbaka om vi skulle göra henne upprörd nu när hon hade lugnat sig lite. Hon var även förkyld så det brukar göra att man får ont i öronen. Tillslut så bestämde vi oss för att köra utan och att hon kunde få ha nappen i hela tiden så det blir naturligt tryckutjämning. Vi lekte med henne tills det var dags att spänna fast sig. Hon protesterade bara lite och när vi skulle starta så började planet skaka och låta mycket och då somnade hon direkt! Hon märkte inte av det minsta att vi lyfte eller gjorde någon min som avslöjade att hon hade ont. När vi hade kommit upp i luften så fick hon babyvaggan och Simon la över henne där och hon somnade så fint. Hon vaknade ett par gånger under natten men då visade vi att vi var där och klappade henne på ryggen och la dit kaninen som hon har som spelar den klassiska vaggvisan. Vi la den tätt intill örat och hon somnade direkt. Hon sov ända till klockan åtta på morgonen. Sen lekte vi med henne till nio då det var dags för hennes frukost. Hon åt bra och lekte vidare med han som satt bredvid oss, hon charmade honom ordentligt. Det var även en svensk kvinna med på planet som hade sin dotter som var två år som Leia lekte lite med. Det första Leia gjorde var att gå fram till henne och ryckte ifrån hennes napp. Det var inte populärt men de lekte vidare en stund. Efter någon timme fick hon ner i vaggan igen och sov en timme till. Vi fortsatta leka med henne igen men hon började bli otålig. Nu var det äntligen dags för landning! Spända satt vi och funderade på hur detta skulle gå men hon satt helt oberörd och hade även tagit ur nappen vid ett par tillfällen. De uppstimmade föräldrarna hade inte behövt att oroa sig ett dugg. Det där med att man var tvungen att ha en massa ombyten till både barn och föräldrar behövdes inte för oss. Så himla skönt att det finns solskenshistorier också med hemresor! Känns underbart att kunna berätta något positivt om det. När vi skulle gå av planet önskade flygvärdinnorna oss lycka till och Leia vinkade "bye bye" till flygvärdinnorna, 

Nu var det bråttom! Vi hade drygt 1,5 timme på oss i Amsterdam (egentligen 1 timme men vi hade landat tidigare än beräknat). Vi ställde oss i säkerhetskontrollen och det var lång kö innan vi kom fram. Jag fick inte gå igenom säkerhetskontrollen med Leia i bärselen så jag fick ta av mig bärselen och henne för att gå in i scanningen innan vi fick gå vidare. De kroppsvisiterade även Leia och kollade efter sprängämnen i skötväskan (!).

Sen var det dags för passkontrollen. Kön tog aldrig slut och vi hade valt fel kö kändes det som. När vi äntligen kom fram så var vi tvugna att visa uppehållstillståndet från migrationsverket. Sen frågade han om vi inte hade fler papper än det. Svettigt värre! Fler papper?? Vi visade upp ett kinesiskt papper som vi hade fått av Franky där det stod att domstolen hade tagit beslutet. Han sa att det inte hjälpte honom eftersom han inte kunde kinesiska men sen sa han att han trodde på oss och släppte igenom oss. Pust! Pulsen gick upp där!

Vi gick snabbt till gaten och kom dit fem minuter innan vi fick gå på planet. Det var dags för Leias välling så Simon gick direkt till flygvärdinnorna och frågade om vatten. Hon blev helt lyriskt över att vi hade adopterat och var helt uppspelt sa Simon när han kom tillbaka. Äntligen var vi på väg till Kastrup! Leia somnade innan vi kom ut på startbanan. Bilden talar för sig själv hur resten av resan gick:

Innan vi skulle landa kom 2 flygvärdinnor och sa att de ville ge oss en sak. Detta fick vi: 
En av flygvärdinnorna berättade att hon själv hade två adopterade pojkar från Colombia. Det är så roligt med adoptionsvärlden jag blir så otroligt berörd hur många fina människor det finns och gläds med oss. 

Sen landade vi på Kastrup, vilken känsla! Alla spänningar släppte på en gång och jag var så glad och lättad att allt hade gått bra så tårarna kom. Äntligen var vi hemma!

Vi åkte taxi hem och visade uppehållstillståndet vid bron. De var noga med att kolla så det verkligen stämde. Den 4/8 kl. 09.52 rullade Leia in på svensk mark! Välkommen till Sverige Leia!

Vi var så lättade när vi kom hem. Det var nu vi fattade att det verkligen stämde. I Tapei kändes det som vi var i en dröm eftersom vi inte var hemma. Men det var ingen dröm, vi har fått hem vår dotter och nu kan vi damma av spjälsängen, barnstolen och leksakerna för nu är de redo att användas! Nu är det dags för oss att lära känna vår älskade dotter Leia. 






Sova, äta och leka

Nu har vi börjat komma in i rutinerna. Det är helt sjukt vad tiden går fort när man har barn. Det mesta handlar om fokus på vår lilla dotter. Hon som ligger i spjälsängen nu och sover som en groda men grymtar till som en gris ibland.

Dagen börjar klockan fem på morgonen då hon ska ha välling och medicin. Sen somnar hon om till klockan nio då är det dags att gå ner till frukosten och äta rice porriage som är en typ av risgröt som hon får med lite grönsaker i. Sen går vi upp till hotellrummet och leker till klockan elva. Sen är det dags för henne att sova mellan klockan elva till ett. Därefter brukar vi skypa med vänner och familj en stund innan vi går ut en sväng. När vi kommer tillbaka behöver hon bada för hon rinner av svett. Sen blir det lek och fruktpure vid tre. Hon lite sover lite till mellan fyra till fem sen är det dags för rice porriage igen. Simon hämtar mat till henne på närliggande restaurang 5 kr kostar det och hon äter tills maten är slut.

De senaste dagarna har vi varit på restaurang på kvällen tillsammans med ett annat svenskt par som också adoptera det har varit skoj att få lite social kontakt. Hon finner sig väl att vara ute och håller sig lugn om hon får lite riskex som man smular till henne. Vid åtta går hon och lägger sig och sover till fem. Jag hoppas verkligen detta håller i sig när vi kommer hem efter tidsomställningen. 

Igår gick vi med henne till läkaren för uppföljning om hon ska ta mer hostmedicin eller inte eftersom hon fortfarande är rosslig. Läkaren var mycket noggrann och lyssnade på hennes lungor väldigt länge så Leia blev rädd eftersom hon kom så nära henne. Kråkodiltårar kom men det gick trots allt bra även fast de är lite mer hårdhänta än i Sverige. De kollade även i hennes öra för hon har kliat mycket i det ena örat och vi har inte vetat om det har varit ticks som hon har haft men tydligen har hon infektion så nu har hon fått antibiotika igen. Jag tror inte det skulle ha skrivits ut i Sverige. Sen sa läkaren att hon hörde på hennes lungor att hon troligtvis kommer utveckla astma i framtiden (!?). Nä, jag tror först på det  när vi har varit hos en svensk läkare. 

Jag måste säga att sjukvården är mer effektiv här än i Sverige. Vi kom dit stod i kö ca 5 min och fick träffa en läkare ca 30 min senare och då hade vi inte ens bokat en tid och kom efter klockan ett på dagen! När vi kom tillbaka vid tre kom både Simon och jag på att vi hade glömt av att äta! Ha ha ni förstår vem det är fokus på så Simon sprang i väg till ett närliggande köpcentrum och köpte mat till oss.

Nu är det bara två dagar kvar innan vi beger oss hemåt, ska bli så skönt att komma hem! 

lördag 30 juli 2016

Dagarna som har gått

För det första vill vi tacka för allla grattishälsningra och all positiv respons vi har fått. Jag har förstått att det är många som har uppskattat att få följa oss. Jag har funderat mycket fram och tillbaka om jag lämnar ut oss för mycket men sen vet jag själv hur viktigt det är att få läsa och få en bild hur det är att adoptera. Jag har läst många bloggar som precis som vi har längtat och kämpat och det ger en tröst att veta att det är fler som finns där ute som är i samma situation. Jag börjar förstå de som tidigare har sagt att adoptera är en fantastiskt sätt att bli föräldrar på. Jag har i och för sig inte fått barn på något annat sätt tidigare men det känns väldigt speciellt att vi har blivit valda av Leias biologiska mamma att ta hand om henne. Det känns så skönt att vi har så mycket information och att Leia kan ta kontakt med den biologiska mamman om hon vill i framtiden.

Dagarna som har gått har flutit på men oj vad det är att göra :) Vi måste hålla koll på hennes mat och sovschema och just nu är det också hostmediciner som ska tas var 4:e timme. Vi som inte är vana att ha våra liv styrda har nu fått tänka om, men samtidigt väldigt skönt att få ett schema med hennes rutiner som hon är van vid. Vi var ute och åt med en familj som är här samtidigt som oss och då fick vi plötsligt tänka efter vilken tid som skulle passa bäst för att inte rucka på hennes rutiner för mycket.

Det händer mycket i Leias liv nu. Det är mycket intryck och vi måste tänka på att allt hon gör är nytt för henne. Vi försöker hålla oss inne så mycket som möjligt för värmen är olidlig här. Men vi måste äta så i förrgår var hon på restaurang med den andra svenska familjen här som vi lärt känna. Hon var ganska snäll men blev lite otålig och fick ett typ av riskex som hon har fått när hon var på barnhemmet. Då satt hon lugnt och vi kunde äta. Vi var även på en lekplats sen på kvällen så hon fick prova en gunghäst som hon tyckte var kul. Hon fick även prova på att åka vagn det var svettiga föräldrar som försökte spänna fast henne så fort som möjligt men det gick bra så fort vi hade förstått hur knäppningen fungerade.

Efter restaurang besöket var det dags för henne att lägga sig. Det gick bra och hon somnade relativt snabbt trots mycket intryck under dagen. Hon vaknade en gång på natten och skrek men jag tog upp henne och lugnade henne sen somnade hon gott.

Igår var vi ute på nya äventyr vi åkte tunnelbana för att hitta ett köpcenter att gå i. Det var två byten men tog lång tid eftersom vi åkte hiss istället för rulltrappor. Denna utsikten såg jag när vi stod och väntade på tunnelbanan. Simon tyckte det såg ut som ett datorspelsvy och jag håller nog med honom.

När vi väl hade tagit oss till köpcentrumet åt vi lite glass och det var gott att svalka sig lite. Vi stannade inte så länge i köpcentrumet för Leia var otålig av att sitta i vagnen och vi var helt slut så vi åkte hem igen. Hon somnade i vagnen på väg hem så det var tur. 

Jag köpte små burkar som man kan sätta in i varandra till Leia innan vi åkte. Oj vad hon gillar att sitta och plocka med burkarna och igår lärde hon sig hur man skulle göra för att få i de i varandra. Utveckligen går snabbt framåt. Hon kan själv ställa sig upp och går och håller sig längs väggarna så det dröjer nog inte länge förens hon går.

Inatt har hon vaknat och skrikigt 3 gånger men blir lugn om man tar upp henne ur sängen och tröstar henne en stund och sen lägger ner henne. Jag vet inte om hon har mardrömmar eller om hon vill kolla av om vi verkligen är där för henne. Det är svårt att veta hur mycket intryck hon klarar av men och andra sidan vi vill inte isolera oss på hotellet heller för då lär hon få en chock när vi ska åka hem. Vi ska först åka taxi, flyga i 13 h sen byta flyg i Amsterdam och sedan åka taxi igen innan vi äntligen är hemma. Usch, fasar för hemresan men hoppas den ska gå bra fast vi lär vara helt slut efter resan.

Sen ska vi äntligen få komma hem så hon får se sitt rum och bekanta oss med sin hemmiljö. Det ska bli skönt. Vi börjar få hemlängtan nu. Ska bli skönt att komma hem och få rutiner och framför allt slippa den fuktiga värmen. Som tur är finns FaceTime och Skype så vi kan hålla kontakt med familj och syskon så de kan se Leia. 




torsdag 28 juli 2016

Idag blev vi en familj!

Idag den 28/7 blev vi en familj! 

På natten blev det inte mycket sömn som vanligt. Dagen D var här! I 8 år har vi kämpat och längtat efter att bli en familj och nu var det dags! Vid 9 skulle vi vara på barnhemmet sen skulle vi få med henne hem för gott! 

Vad händer då? Jo min mage är i uppror eftersom jag åt något olämpligt dagen innan. Panik! Det är ju dagen D inget får gå fel nu!! Som tur hade jag med mig Dimor så efter en stund gick det bättre och vi kunde sätta oss i en taxi till barnhemmet. Men vi åkte dit på tomma magar för frukost var inte att tänka på! 

När vi kom så väntade Leia på oss i sängen. Det var inga problem att få i henne maten och därefter var det dags att åka. Personalen gjorde i ordning henne och satte på henne en fin gul klänning och satte dit en rosa rosett på henne. Så himla fin hon är! Vi tog kort med personalen och henne och de använde även sina privata mobiler för att fotografera henne. Ännu ett starkt intryck av hur älskad hon har varit på barnhemmet. Vi tog även kort på Franky och henne.
Man såg att han försökte vara professionell men jag förstod på honom att Leia har betytt mycket för honom även fast han inte försökte visa det så mycket. Som socialsekreterare verkar han vara mycket engagerad i barnens liv och han känner barnen mycket väl vilket känns väldigt fint.

Leia fick även en tekanna och en kopp av Yuemei och ett par skor. Känns så fint att kunna spara de sakerna till hennes Taiwan låda. Hon fick även en mobil i papper med apor på. Sen fick vi vaccinationskort och en bok om Cathwel.

Det som nästan var bäst var att Jane, som även är socialsekreterare, hade gjort en scrapbooking bok till Leia. Det var bilder på henne och hennes biologiska mamma och mostrar. Det var foto på Leia under tiden på barnhemmet och i slutet var det olika små meddelande till Leia från personalen. Inte ett öga var torrt efter man hade läst den boken.

Det var lite sorligt att säga hej då till personalen på barnhemmet. De har varit så snälla mot Leia och oss under den här tiden. Vi hade köpt lite fika (kex och pepparkakor) från Ikea till personalen. Till barnen hade vi köpt lite pussel, någon bok och en träleksak. De uppskattade gåvorna och jag hoppas barnen kommer att uppskatta det.

Efter att alla hade vinkat tagit kort så var det dags att gång till läkaren. Leia har som sagt varit lite sjuk med förkylning och feber. Hon skulle därför besöka doktorn innan vi tog hem henne. Franky sa att det var nära att gå så jag tog henne i famnen sen gick vi ifrån barnhemmet i 35 gradig värme. Både hon och jag var supersvettiga innan vi äntligen kom fram. Svetten rann från både min och Leias panna. 

Läkaren lyssnade på hennes lungor och kollade henne i öronen och i halsen. Sen satte de in en sug i hennes näsa för att få bort allt som satt i näsan det var inte upskattat och stora krokodiltårar kom. Läkaren tyckte att vi skulle fortsätta med medicinen i 3 dagar till och vi gick till Apoteket och fick den utskriven. Där var en tant som bara hade en tand i munnen som tyckte Leia var mycket söt. Hon kom lite för nära så Leia gallskrek och krokodiltårarna kom igen.

Sen var det äntligen dags att bege oss hem med taxi. Å vad jag älskar AC det var underbart att sätta sig i en taxi och äntligen bege sig hemåt som en familj!

När vi kom till hotellet var det dags för Leia att sova och det gick hur bra som helst att lägga henne i spjälsängen. Hon somnade på ett par sekunder. Det var så skönt att det bara var vi nu och slippa åka fram och tillbaka till barnhemmet. 

När hon vaknade var det dags för välling. Hon brukar själv ligga i sängen och ta upp flaskan med båda fötterna och mata sig själv. Men för att jobba med anknytningen ligger hon istället i mitt knä och jag försöker hålla nappflaskan och titta henne i ögonen. Man märker att de är en ovan situation och att hon flackar fram och tillbaka med blicken men så plötsligt tittar hon mig djupt in i ögonen och kärleken börjar växa mellan oss. De ögonblicken är som bäst. De varar bara en stund men de stunderna kommer bli längre när tiden går. 

Man märker att Leia tyr sig mycket till Simon så han verkar vara favoriten även fast det går bra med mig också. Hon är pappas flicka och jag är övertygad om att hon kommer linda honom runt sitt lillfinger i framtiden. Han lär inte kunna säga nej till henne.

Efter lek och matning så var det dags för nattning. Det gick bra och hon somnade snabbt. Hon vaknade bara en gång i natt och var säkert rädd men jag tog upp henne och tröstade henne en liten stund sen satte jag ner henne i spjälsängen och hon somnade snabbt. Hon vaknade sen vid kl 05.00 då ska hon ha välling enligt schemat så det stämde exakt. Jag hade svårt att somna om efter det och skrev detta inlägget istället. Men jag somnade sen framåt morgonen tills det var dags att stig upp vid kl 9. Sen var det dags för hennes gröt igen. 

Idag var det 16 år sedan jag och Simon träffade varandra för första gången och nu är vi 3 i familjen!

Välkommen Leia till Hultgren familjen!



Leias första bilresa

Igår var det dags för Leia att åka taxi med oss till hotellet och vara där ett par timmar.

Dagen började med att vi tog taxi ut till barnhemmet. Taxi chauffören körde ryckigt och tog en lång väg genom centrum istället för att ta motorvägen ut. När vi väl kom fram till barnhemmet var vi båda ganska illamående. Leia hade kräkts på eftermiddagen igår så när vi skulle mata henne vägrade hon äta maten. Istället för risgröt fick hon någon annan typ av gröt och då gick det bra. Direkt efter det sa Franky att det var dags att åka. Vi trodde att vi skulle vara på barnhemmet några timmar innan vi skulle åka men så var det inte. 

Vi klev in i taxin och eftersom de inte har några bilbarnstolar så fick jag hålla Leia i knäet. Det kändes inte helt bekvämt men det hände som tur var inget under vägen. Leia var trött så hon somnade på vägen. När vi kom fram vaknade hon när vi klev ur bilen.

Franky var med ca 20-30 min på hotellrummet för att se att allt gick bra. Det kändes lite ovant när någon kollar på oss när vi leker men det gick bra. Man märker att Franky är väldigt fäst vi Leia och säger själv att hon liknade hans egen dotter. Leia tycker mycket om honom också och blir alltid glad när hon ser honom. Franky sa att Leia troligtvis inte kommer sova under dagen eftersom det har blivit för mycket intryck för henne. Han sa även att vi skulle ringa om det var något och att vi var tvugna att ge henne hostmedicin och någon medicin som hon får för infektion. 

När Franky hade gått pustade vi ut. Det kändes skönt att det bara var Simon och jag och Leia. Det är så mycket distraktioner på barnhemmet. Vi lekte en stund sen gick vi till sängen och hon somnade snabbt. 
Efter hon vaknade gav jag henne välling. Hon var nöjd över att få välling och blev lugn efter det. När hon hade ätit var det dags att fixa någon lunch till oss. Vi gick ut i den 35 gradiga hettan och jag bar henne i bärselen för första gången. Det var mysigt att bära henne mage mot mage men sjukt varmt. Vi var rejält svettiga om magen både hon och jag även fast det bara tog 5 minuter att gå till ett närliggande köpcentrum här. Vi köpte en macka på subway och gick hem igen och åt. Det är underbart att ha AC på hotellrummet särskilt också eftersom Leia inte tål värmen så bra. Hon svettas enorm mycket så när vi kom tillbaka var vi tvungna att byta kläder på henne och bada.

Hon älskar verkligen att bada så det var inte svårt att få henne dit. Vi har lärt oss att det typ heter "pompom" när hon ska bada så det är bara att säga det så vet hon vad som är på gång.

Resten av eftermiddagen bestod av lek innan det var dags att bege sig tillbaka till barnhemmet. Taxiresan tillbaka gick även bra eftersom hon somnade gott i mitt knä. När vi kom tillbaka matade vi henne eftersom hon ska ha kvällsmat vid 17. Sen satte vi ner henne i spjälsängen och vinkade hej då. Det kändes inte helt bra att lämna henne där eftersom hon blev lite ledsen men vi visste samtidigt att vi skulle hämta henne morgonen efter.

Innan vi skulle gå fick vi lite saker med oss så som hennes pass, en cd-skiva med bilder de har tagit på Leia och även oss under de här dagarna. Det märks att Leia har varit ett mycket omtyckt barn och alla i personalen är mycket måna om henne. Det har också varit en kvinna som heter Yuemei som har haft en speciell relation till Leia. Hon har tagit upp Leia på 3:e våningen och lekt med henne ensam. Innan jag åkte från Sverige så köpte jag ett halsband med ett silverhjärta ifall det var någon speciell som hade tagit hand om henne och nu vet vi att det är Yuemi som kommer få halsbandet. Franky gav oss en gåva som Yuemi hade köpt till Leia. Hon fick ett halsband och ett armband, så fint minne det kommer att bli. Vi träffade henne bara som hastigast dagen innan men hon ville inte vara med på kort. Jag tror hon tyckte det var jobbigt att Leia skulle flytta eftersom de har den där speciella relationen.

Det är så mycket känslor som följer med adoption. Man märker att Leia har blivit väldigt bra omhändertagen och att hon har varit äskad under sin tid på barnhemmet.

Kvällen avslutades med en njutning av god mat. Det kanske var den sista kvällen i lugn och ro på en restaurang? 

tisdag 26 juli 2016

Gårdagen

Igår var en jobbig dag. Den bestod av många känslor på en gång. Det var glädje, lycka, sorg och nervositet. Det gjorde det inte bättre av för lite sömn, mat och vatten.

Dagen började dock bra. Vi träffade Leia och när hon såg att vi kom genom glasdörren kröp hon mot den och ställde sig och upp tittade på oss. Det kändes som om hon kände igen oss och det kändes bra. Sen matade jag henne med risgröt och hon åt upp nästan allt men sen vägrade hon ta det sista så en av personalen fick komma och ge henne det sista. Vi lekte med henne i ca 2 timmar och sen var det dags för henne att sova. Vi fick lägga henne i sängen och vinka hej då innan vi gick. Efter det så hade vi 3 h lunch innan vi skulle bege oss ut från Tapei för att träffa den biologiska familj och hennes systrar.

Ja, vad säger man, det var varmt, väldigt varmt, men tillslut hittade vi en restaurang som hade AC men det blev inte mycket ätit denna dagen heller. Vi har nog gått ner ett par kilo både Simon och jag på denna resan, vi blir inte så sugna på att äta när det är så varmt. Efter maten var det dags att  åka med Franky ut från Tapei. Det tog ca 1 timme med bil. 

När vi kom fram så fick Franky inte tag i socialsekreteraren och visste inte var vi skulle vara. Det händer ju mig titt som tätt i mitt jobb att man inte vet var man ska vara när det är ett möte så jag tänkte inte så mycket på det. Det enda som var jobbigt var värmen och så ville vi bara att mötet skulle vara över. Simon hade andra tankar han var rädd att den biologiska mamman hade ändrat sig och att det var därför som det tog så lång tid. Det var tur att det inte var så!

Vi kom in i ett rum som var extremt varmt (du skulle ha dött Quittberg!). Så där satt vi nu mitt emot den biologiska mamman och hennes syster i skinnsoffor (svetten rann nästan ner från ryggen och vi klibbade fast i soffan). Märklig känsla, märklig situation men trots den konstiga känslan så gick mötet bra. Socialsekreteraren tolkade mellan oss och de ställde många frågor till oss så det kändes som det var viktigt för de att Leia kommer till en bra familj och det ska vi se till att hon kommer till! Vi ställde även frågor till den biologiska mamman som Leia kan ha nytta av i framtiden. Mötet avslutades med att vi alla tog ett kort så det känns bra att visa Leia i framtiden. Mötet gick mycket bättre än förväntat och det kändes bra tillslut och det känns så fint att de nu lämnar över ansvaret för Leia till oss. Vi känner oss utvalda och ska göra allt för att Leia ska få ett bra liv i Sverige hos oss! 

Stämpeln levererad

Igår vid halv tio ringde de från lobbyn och sa att stämpeln var leverad. Den var så fin och det är verkligen ett fint minne. Varje år representeras av ett djur och Leias djur ett får som ni ser längst upp på stämpeln. 



Första träffen med Leia

Igår var en nervös dag. Den 25/7 träffade vi Leia för första gången. 

Vi började med att äta frukost på hotellet sen gick vi upp på hotellrummet och tog det lugnt. Jag bloggade lite och Simon slappade. Vid lunchtid bestämde vi oss för att gå och äta en bit mat. Vi beställde in maten men både jag och Simon var så nervösa att vi inte kunde äta något så vi lämnade större delen av portionen. 

Sen var det äntligen dags! Vi beställde en taxi och åkte ut till barnhemmet. Så här nervösa och förväntansfulla var vi: 

Självklart kom vi 20 minuter tidigare så vi passade på att gå och köpa vatten. Barnhemmet såg inte ut som vi alls förväntade oss. Det satt ihop med mindre fina hus och vi hade fått för oss att huset skulle ligga fristående. Nervös var vi när vi ringde på klockan för att komma in. Vi fick sitta nere i foajén medan receptionisten ringde efter Franky. Det var varmt och fuktig så vi varma och svettiga. När Franky kom ner hade han Leia i famnen. Overklig känsla! Vi hälsade på henne och hon var lite blyg. Franky visade tygalbumet för henne som vi tidigare har skickat ner med bilder på oss. Han pekade på bilden och sa Mamma och pekade sedan på mig och gjorde samma sak med Simon men sa Pappa. Leia kollade på bilderna och sedan på oss. Vi åkte sedan hissen upp till andra våningen där barn mellan 0-1 år är. Vi fick sätta oss med Franky och Leia på en madrass i köket och vi började leka med henne. Franky var med de första 5 minuterna sen gick han fram och tillbaka i köket. Leia höll stenkoll på honom men det fungerade ändå bra att leka med oss. 

Leia var tyvärr förkyld och hade feber men var vi gott mod. Hennes vårdare började med att tvinga i henne medicin det var mindre roligt att se men hon lyckades få i sig den. Efter det satt Leia i mitt knä och det var dags för fruktpure. Simon matade henne och det var inte helt lätt att få henne att gapa. Personalen gav tips att man skulle säga AMAMA som betyder äta om fattade jag rätt. Hon fick i sig lite av purén innan vi gav upp. 

Sen var det dags att fira hennes 1-årsdag! De hade bakat en typ av sockerkaka och satt den i mitten av rummet. Sen låg det typ 8 barn i olja åldrar från 0-1 år runt tårtan. De satte på Leia en partyhatt och satte på en bandspelare med happybirtday på engelska och kinesiska. De tände även ett ljus på tårtan till henne det ville hon genast dit och hämta så det gällde att hålla rätt på henne. Sen satt alla barnen i ringen och åt en bit av kakan och vi fick också smaka.

Efter det lekte vi med henne en stund till innan det var dags för bad. Personalen sa att hon lätt blir svettig och att hon inte tål värmen så bra. Hon måste duscha 3 gånger/dag nu när det är så varmt (!). Hon hade nappen i och när personalen sa till henne att spotta ut nappen gjorde hon det. Hon duschade sedan i en vask och vi fick vara med och se på. Det var inga problem och hon gillade att få vatten på sig, kanske inte så konstigt om man duscha 3 gånger/dag.

Sen var det dags för lek igen och efter en stund blev hon så trött att hon somnade i Simons knä en stund. Hon vaknade till sen och då bar vi in henne i sängen och hon vinkade hej då till oss. Det skar lite i hjärtat att lämna henne där men vi skulle ju besöka henne dagen efter.

Både Simon och jag log hela vägen hem och hela kvällen. Vi fattar inte vad som har hänt och att vi nu verkligen har träffat vår dotter. Vi är som i en liten bubbla.

Sammanfattning av dagen går inte att beskriva. Det är så många känslor i omlopp men den här bilden är rätt talande. 




söndag 24 juli 2016

Gårdagen

Igår var en intensiv dag. Vi skulle göra så mycket turistsaker som möjligt innan vi får vår tjej. 

Det började med en trevlig frukost på hotellet där vi träffade 2 svenska par som även är här för att adoptera. Vi satt och pratade tills de fick säga till oss att frukosten var stängd. Ni som ska adoptera rekommenderar jag verkligen att bo på Howards hotell. Det betyder så mycket att träffa andra par som är i samma situation. 

Vid elvatiden gav vi oss ut på äventyr. Vi började att åka tunnelbana till Tapei 101. Vi upptäckte efter lite åkande i tunnelbanan att taiwaneser är ett mycket väluppfostrat folk som ställer sig i kö när man ska stiga på tunnelbanan. Simon hade svårt att acceptera att ställa sig sist i kön så jag fick säga till honom flera gånger.


Vi åkte upp i tornet med hiss och det tog ca 30 sekunder att åka upp 89 våningar så där gällde att svälja ett antal gånger under färden för att tryckutjämna. Utsikten var fin när vi väl kom upp trots det var lite dimmigt.

Taipei 101 är 508 m högt så Turning Torso kan slänga sig i väggen.
Det är väldigt vanligt att man ställer sig framför denna skylt tillsammans med barnet man har adopterat men eftersom vi inte vet om vi kommer ta oss dit igen så passade vi på att fota oss själva.
Efter det var vi hungriga och åt nudelsoppa på en food court. Mycket gott!

Efter lunchen åkte vi till ett ställe som heter handicraft market som säljer fina turistsaker. Vi gick en rejäl omväg för att kunna se omgivningen. 

När vi väl kom dit beställde vi en stämpel med Leias namn på engelska och under står det skriver på kinesiska. Lägg märke till stavningen. Simon och jag har som sagt diskussioner hur det ska stavas men nu var vi tvugna att bestämma oss. Jag förlorade kampen så nu blir det den internationella stavningen Leia. Det tar 3-5 dagar innan stämpeln blir klar och jag tror det blir ett fint minne för Leia att ha den stämpeln i framtiden. Jag håller på att samla minnen till Leia nu så hon kan ha en Taiwan låda hemma. I den kommer bland annat stämpeln ligga. Denna solfjädern:
Denna polett som vi gjorde i tornet:
Smycket som vi köpte till henne från Taiwan:

Lite kvitton, kartor och annat plock som vi har köpt. Efter besöket i butiken gick vi hem och vände igen för att gå ut och äta innan vi skulle vinka av våra vänner som skulle flyga hem till Sverige. Det blev goda dumplings och här posar jag. Visst verkar jag vara van att äta med pinnar? 

Sen gick vi till hotellet och gick ut igen på en night market. Mycket folk, mat och shopping! 
När vi tog tunnelbanan hem var Simon nöjd att komma först i kön! 
Efter mycket promenerade kollade jag min telefon och upptäckte att vi hade gått 1.7 mil under dagen trots vi hade åkt en del tunnelbana! 

Jag måste visa vad min systerdotter Nathalie har gjort i slöjden. Lägg märke till stavningen hon visste från början hur det skulle stavas! 

lördag 23 juli 2016

Framme i Taipei

Nu är vi äntligen framme i Taipei och sitter på hotellrummet.

Planet blev försenat från Amsterdam igår eftersom de hade tekniska problem. Jag som aldrig har flugit så långt blev nervös när de pratade om tre olika tekniska problem men tillslut löste det sig och vi kom iväg ca 1,5 h senare än beräknat. Jag tog min kollegas råd och tog en Gin och Tonic och sen sov jag gott i drygt 3 timmar. Flyget gick bra men det var drygt att sitta stilla så länge och sova går knappt att göra sittande men lite sömn blev det från och till. På planet fick vi fylla i ett migrationsformulär där vi fick uppge namn, adress, personnummer och vad vi jobbade med. Vi fick fylla i vad vi skulle göra i Taiwan och då fick vi skriva adoption. 

Sen kom vi av planet i drygt 35 gr hetta och det kändes som att gå in i en bastu. På flygplatsen har de tack och lov AC eftersom vi fick ställa oss inne lång kö:
När vi väl kom fram fick vi lämna formuläret och svara på hur länge vi skulle vara i Taiwan. Sen blev vi fotograferade och fick lämna fingeravtryck innan vi fick hämta våra väskor.

Lite andra destinationer än vad man är van att se när man reser: 

Vi blev sedan upplockade av Henry som körde oss in till Taipei och hotellet. Så här glad var Simon att vara framme:
Känns skönt att slippa hitta dit själv efter en sån lång flygning. Det tog ca 45 min att ta sig in till Tapei från flygplatsen och jag fotade lite under tiden:



Efter lite hastiga filbyten så lyckades vi komma fram till hotellet! 
Det är ett lägenhetshotell med ett litet kök så det känns bra.

Toaletten har tillbehör så man kan både bli sprutad i ändan och blåsa sig torr! 

Vi bor på 8:e våningen och har denna utsikten.

Nu på kvällen (lunchtid svensk tid) gick vi och åt en bit mat:

Vi körde ribs och lax idag men imorgon ska vi nog testa på dumplings. 

När vi handlade vatten köpte vi snacks som vi inte kunde motstå:

Vi hann inte provsmaka något för Simon sover redan. Imorgon ska vi turista och på måndag kl 14 ska vi träffa vår dotter för första gången ❤️. Nu är klockan snart 23 här så jag ska också försöka sova.

God natt på er alla! 

fredag 22 juli 2016

På väg!!!

Nu åker vi taxi mot Kastrup!! Vi har packat det sista idag och fixat det mesta i hemmet. Det har varit hektiska veckor med att avsluta allt på jobbet, köpa saker, fylla i papper osv osv. Därför har jag varit dålig på att svara på mail och sms men jag gläds över att så många hör av sig till oss och önskar oss all lycka. Till råga på allt gick vår bil sönder men på mindre än några dagar hittade vi denna pärlan som vi hoppas ska gå som en klocka! 


Simon är den som har is i magen av oss två. Han svarade på sista jobbmailet 5 min innan taxin skulle gå och började putsa skorna 1 min innan taxin skulle komma!


Nu är vi äntligen på väg att hämta dig lilla Leija!


Kram på er!