måndag 12 september 2016

Hur går det nu då?

Nu var det ett tag sedan jag skrev. Det har hänt mycket under denna tiden. Vi har hunnit fira Leias 1-årsdag med farmor och farfar. Träffa våra syskon och en hel del vänner också. Leia charmar alla som hon träffar och är väldigt orädd när hon träffar främlingar.

Vi märker att anknytningen går framåt hon blir mer fäst vid mig och Simon och vill gärna gosa på morgonen. Det fungerar bäst när vi är ensamma men vi märker att när vi är hos Simons och mina föräldrar så går hon gärna till den personen som ger henne mest uppmärksamhet under dagen. Vi frågade läkaren om detta som vi träffade i onsdags. Hon sa att vi måste tänka på att Leia har bott på barnhem i nästan ett års tid. Hon är van att vårdare kommer och går och därför har hon aldrig knytit an till någon eftersom det skulle vara omöjligt att bli ledsen varje gång någon går. Det skulle göra för ont. Det är så självklart när man hör det och så mycket vi har läst om detta men så svårt i verkligheten. Vi som tyckte att det gick så bra när vi var själva men nu får vi backa igen märker vi. Anknytning tar tid vi har bara haft Leia drygt en månad. Vad är en månad om man jämnför med ett års tid? Vi måste låta det ta tid och ta Leias behov före våra egna. Läkarens ord träffade ganska hårt när hon sa att det är våra behov som uppfylls när vi träffar familj och vänner, "Leia har inga behov att träffa någon annan än er och komma in i vardagen". Jag tänker att svenska ordet lagom är ganska bra. Lagom mycket av allt så blir det nog bra. Men vi får köra stenhårt på att det är vi som tar det primära som vi redan gör: mata, byta blöjor, bära henne, tröstar, nattar henne osv. Vi känner inte oss oroliga eftersom det fungerar bra och vi känner att det går framåt varje dag.

 Läkarbesök har löst av varandra och i måndags var vi och gjorde lungröntgen på Leia. Det gick bra även fast hon protesterade en del men det gick snabbt som tur var. Alla prover har varit bra men de ville ta ett till blodprov för hon reagerade på TBC-testet. Troligtvis beror det på att hon har varit utsatt för TBC eftersom hon har fått vaccin mot det men för säkerhetsskull ville de ta ett test till. Vi har även varit på BVC och fått information. När man föder barn träffar man BVC varannan vecka och de brukar även göra samma med adoptivföräldrar. Det känns skönt att kunna träffa de ifall några frågor uppstår under tiden. Vi är nyblivna föräldrar som precis har fått en 1-åring. Det vore konstigt om ingen fråga uppstod.

Leia sover hela nätterna med några få undantag när hon har vaknat och haft mardrömmar. Dagarna flyter på och det går snabbt med hennes utveckling. Hon säger nu nej nej nej och skakar på huvudet om hon inte vill ha mer mat. Innan åt hon till all mat tog slut men nu säger hon till när hon bli mätt. 

Hon har även börjat med ett illskrik när vi äter så det skär i öronen. Hon säger även "tack" och "hej". Idag tog hon sina första steg och det var många. Vi övade mellan mig och Simon och hon tjöt av skratt när hon förstod att hon kunde gå själv. Hon åt även sin första kroppkaka och hon gillade det! Stolt mamma!

I slutet av september ska vi åka till Stockholm där barnens vänner ordnar en dag för alla Cathwel-familjer. Det ska bli roligt att träffa andra personer som också adopterat därifrån. Viss personal ska även vara med och det blir roligt att visa hur mycket Leia har utvecklats på denna tiden vi har haft henne.

Vi planerar även dop nu och tänkte bland annat ha låten välkommen hem med Sonja Aldén. Vi tänkte ha en till men det är frågan vilken. Någon som har ett förslag? 

5 kommentarer:

  1. Så kul att läsa om er lilla familj!❤ Besvärjelse av Oscar Danielsson är vacker tycker jag! Kan inte höra utan att fälla en tår!��

    SvaraRadera
  2. Vad härligt att läsa om hur det går för er! ❤️ Skönt att som adoptivförälder få ungefär lika täta uppföljningar! Det trodde faktiskt inte jag utan har upplevt det som att många saknar det. Kanske varierar från kommun till kommun? Kram!

    SvaraRadera
  3. Så spännande och roligt att läsa hur det går för er! Leija ser så fin o gullig ut på alla bilder! 💕

    SvaraRadera
  4. Roligt att höra att allt går bra! Leia är så liten så jag tror inte att det är någon fara med anknytningen och gränslöshet så länge ni fortsätter som ni gör :)

    Vi hade också Välkommen hem av Sonja Alden på storebrors namngivning, den är fantastiskt fin. Här är några andra tips: Kärleksvisan - Sarah Dawn Finer, Du är sldrig ensam - Mauro Scocco, Älska mig för den jag är - Ainbusk Kärlekens namn - Linda Andersson Burström, Himlen måste sakna en ängel

    SvaraRadera
  5. Hur går det för er ? ❤️ Läst hela din blogg

    SvaraRadera